Död Älva

Höjd 58, bredd 35, djup 17, vikt ca 4 kilo.

Älvor letar sig ner i hålor under marken under vintern där de förberett med en bädd av dun och blommor som den samlat ihop under sommaren. Blommorna får torka tillsammans med mossa som hjälper till att hålla rätt luftfuktighet under den torra vintern. När den första snön faller kryper älven ner i sin vinterboning och täcker noga till ingången för att hålla snön ute.

Där ligger älvan hela vintern som i en dvala utan att äta eller dricka någonting under många månader. När vårens solar börjar komma för att väcka upp naturen vaknar även älvan upp och tar sig ut igen. Den är snabb på att leta upp de första blommorna som slår ut där den kan hitta nektar att slicka i sig. Ibland får den även hjälp av bin som har kvar av vinterns förråd av honung.

Hur gammal en älva kan bli är väldigt oklart, man tror att den kan nå 100 år. Men vad man vet med säkerhet är hur den dör, eller snarare när den dör.

Det är alltid på våren när den kommer ut igen, aldrig i sin håla under vintern. Det är precis som att den klamrar sig fast vid livet bara för att komma ut och få dö i det fria under solens strålar när tiden är kommen.

Själva döden är lång och stillsam. Oftast sätter den sig på ett ställe där solen når den så länge som möjligt under en dag. Sen rinner livet sakta ut ur dess kropp, droppe för droppe. Älvor är på ett sätt heliga för andra djur i naturen och de blir aldrig angripna av andra djur på något sätt varken i livet eller därefter. Det gör att kroppen får vara helt i fred och sakta bara torkar ut i samma ställning den satt sig i. Dock kan det ta veckor och ibland månader innan den är helt död. Man har iakttagit älvor som till synes varit helt döda i veckor men plötsligt rest huvudet och låtit vingarna slå några slag för att sedan bara tyna bort.

Som om att den bara sitter där och betraktar naturen runt sig och sakta blir en del av den på ett annat andligt plan. Det är naturens längsta övergång från att vara levande till att vara död.